Kentaur av Mats Wahl, Göteborgs Dramatiska Teater

Bakom nätväggarna i ett källarförråd möts fyra ungdomar för att bestämma vad som hände. En ung kvinna har tagit livet av sig och polisförhör väntar. Vem var det som slet av henne byxorna? Vem stoppade in trosorna i munnen på henne? 

Kentaur kretsar kring makt, sexuellt våld och grupptryck och berör teman som sexuella övergrepp och samtycke, ständigt lika aktuella ämnen. Även om pjäsen handlar om unga behandlar den frågor som i allra högsta grad är aktuella för både unga och vuxna

Motivering:
Kentaur är en fängslande föreställning där det uppstår ett nära och intimt möte mellan skådespelare och publik. Den berör och tar upp ämnet på ett verklighetstroget sätt. Föreställningen ger ett mycket bra underlag för fortsatta samtal med elever.

Bokas genom Kulturkatalogen Väst

 

Föreställning som träffar mitt i prick

Det spelar ingen roll hur stökiga eller pratiga eleverna varit innan föreställningen börjar. När Göteborgs Dramatiska Teater sätter igång att spela pjäsen Kentaur av Mats Wahl sitter eleverna knäpptysta. Uppslukade av det de ser och upplever. Att pjäsens tema tilltalar de unga är tydligt och den spelas i en tid då den är högaktuell. Nu hoppas ensemblen att fler unga, föräldrar och lärare ska ta chansen att se föreställningen. Gärna tillsammans.

– Pjäsen belyser många aspekter av unga människors liv. Om de inte kan känna igen det sexuella övergreppet, så kan de känna igen sig i pjäsens olika karaktärer och de fack eller roller de fått sig tilldelade, som är så svåra att bryta sig loss ur. De kan komma fram efteråt och säga: ”Jag är Jonkan”, ”jag har varit Stene”, ”jag var Lisbeth”, berättar skådespelaren Hanna Ullerstam.

Det var till henne kollegan Martin Östh kom med pjäsen som följt honom sedan han såg den som tonåring i Borås.
– Högstadieskolorna i Borås hade problem vilket gjorde att stadsteatern där valde att, i samarbete med Mats Wahl, sätta upp Kentaur. Den gjorde starkt intryck på Martin och han har burit med sig pjäsen genom livet. Min kollega på teatern, Mia Eriksson, och jag läste pjäsen och kände att vi skulle sätta upp den på Göteborgs Dramatiska Teater, säger Hanna.

 

Frågor om skuld, ansvar och skam berör
Ramhandlingen är fyra ungdomar som träffas. Successivt förstår man att det har skett ett sexuellt övergrepp, som gruppen har utsatt en tjej för. Handlingen utspelar sig kring frågor om skuld, vem som har gjort vad, vilket ansvar man har, om undertryckta begär och hierarkier. Vad hände egentligen den där eftermiddagen efter skolan när de träffade Lisbeth vid skåpen? Till en början tänkte ensemblen erbjuda en samtalsstund efteråt, men man märkte snart att det var helt nödvändigt att prata efteråt. Nu spelas föreställningen med ett efterföljande, obligatoriskt samtal på 20-30 minuter. Pjäsen handlar inte bara om det sexuella övergreppet, men det spelar en stor roll. På så sätt hamnar pjäsen helt rätt i tiden.

– Alltför många kan känna igen sig i de sexuella övergreppen och i dag känner man till fler fall genom exempelvis sociala medier, som övergreppet i Lund, där en tjej kallades trehundra eftersom det var vad man kunde få henne för, eller våldtäkten som filmades live på Facebook. Högstadiet är en tid då det händer mycket, det är en osäkrad miljö, man visste själv inte riktigt hur dagen skulle bli, därför är det så viktigt att lyfta de här frågorna.

I samtalen efteråt är det viktigt att inte vara dömande eller fördömande. Ensemblen är noga med att dela med sig av sina egna erfarenheter för att visa att en lek snabbt kan slå över och bli något annat. Man diskuterar också frågor om ansvar, och frågar vem som har möjlighet att stoppa en situation som spårat ur och vem som har ansvar att göra det.
– Då brukar de svara ”ALLA”. Vi diskuterar också skuldfrågor, om Lisbeth i pjäsen får skylla sig själv. Nej, brukar eleverna svara. Vi brukar också försöka ge konkreta råd om de ser ett övergrepp.

Engagemanget hos ensemblen är stor och handlar om långt mer än scenkonst eller att få en teaterupplevelse. Hanna Ullerstam berättar att det här verkligen är en föreställning de brinner för.
– Det här är så viktiga frågor, som vi behöver prata om och reflektera över och vi får mycket fin feedback från rektorer, kuratorer, lärare.

Pjäsen spelas inte offentligt, men kan bokas för slutna sällskap eller för skolföreställningar. Drömmen är att få spela den för både unga och vuxna.
– Jag tycker att det vore bra om lärare, föräldrar och ungdomar såg pjäsen ihop, så att diskussionerna kan föras på olika plan – med föräldrar, kompisar och skolpersonal.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *